Neurotisk och panikångest
Ibland känner jag mig som Ally Mcbeal, eller Elliot Reid i Scrubs. Alltså ett neurotiskt vrak som överanalyserar allt jag gör.
Ibland får jag även för mig att jag är paranoid eller lider utav panikångest, men allt detta kanske beror på hypokondri ?
Hur som helst så är jag en neurotisk människa, jag blir nervös och uppstressad väldigt lätt och ser ned på allt jag gör, inget duger. Vissa dagar är så klart bättre än andra, men denna dag har varit extrem.
Jag har inte kunnat sitta stilla och har varit nära ett nervöst sammanbrott så fort jag satt mig ner.
Som tur är så har jag lärt mig handskas med detta, genom att aktivera mig själv, då glömmer man bort sig.
Det konstiga i det hela är att det förmodligen inte finns någon som skulle kunna tro detta om lilla mig.
Så fort jag säger att jag har dåliga nerver och blir nervös för ingenting så tittar folk konstigt på mig och säger att "du som alltid är så lugn och sansad i ala situationer, det hade jag inte kunnat tro". Jag är alltså väldigt duktig på att dölja det, en eloge till mig ;)
Men bara så att ni vet, inombords är jag precis som Elliot och Ally !
Jag har även en tendens att överanalysera allt som händer, tänker tillbaka på vad jag sagt och gjort och får ångest över om det var rätt eller fel.
Att förvärra saker genom att säga eller göra helt fel saker är jag också expert på, tack vara mina klena nerver (tack farmor för arvet).
Vem vet. Jag kanske får en hjärtinfarkt innan 40 års ålder, det lär ju inte vara omöjligt med denna neurotiska sida utav mig, som inte allt för många har sett !
Nej, nu är det dags att sova. Och min hemläxa är: Se inte ner på dig själv hela tiden, alltså, få ett bättre självförtroende.
Ibland får jag även för mig att jag är paranoid eller lider utav panikångest, men allt detta kanske beror på hypokondri ?
Hur som helst så är jag en neurotisk människa, jag blir nervös och uppstressad väldigt lätt och ser ned på allt jag gör, inget duger. Vissa dagar är så klart bättre än andra, men denna dag har varit extrem.
Jag har inte kunnat sitta stilla och har varit nära ett nervöst sammanbrott så fort jag satt mig ner.
Som tur är så har jag lärt mig handskas med detta, genom att aktivera mig själv, då glömmer man bort sig.
Det konstiga i det hela är att det förmodligen inte finns någon som skulle kunna tro detta om lilla mig.
Så fort jag säger att jag har dåliga nerver och blir nervös för ingenting så tittar folk konstigt på mig och säger att "du som alltid är så lugn och sansad i ala situationer, det hade jag inte kunnat tro". Jag är alltså väldigt duktig på att dölja det, en eloge till mig ;)
Men bara så att ni vet, inombords är jag precis som Elliot och Ally !
Jag har även en tendens att överanalysera allt som händer, tänker tillbaka på vad jag sagt och gjort och får ångest över om det var rätt eller fel.
Att förvärra saker genom att säga eller göra helt fel saker är jag också expert på, tack vara mina klena nerver (tack farmor för arvet).
Vem vet. Jag kanske får en hjärtinfarkt innan 40 års ålder, det lär ju inte vara omöjligt med denna neurotiska sida utav mig, som inte allt för många har sett !
Nej, nu är det dags att sova. Och min hemläxa är: Se inte ner på dig själv hela tiden, alltså, få ett bättre självförtroende.
Kommentarer
Postat av: Sandra
TC, jag känner dig för bra och vet att ingen människa kan vara lugn och samlad i alla situationer. Vi är rätt lika du & jag, skillnaden är dock att jag är hysterisk dålig på att dölja det. Peace på den =)
Men ta åt dig när jag säger detta, du vet vad jag syftar på; BRA GJORT! Du behövde det, så nu analyserar vi inte det mer och tittar framåt. Så då ska jag bara ta efter mitt råd jag också XD
Love love love
Postat av: Sandra
Det bor en Ally i oss alla ;) Mer eller mindre, hehe.
Trackback
